Ja, idag har jag varit på en föreläsning (psyko-möte) på carema efter att ha blivit praktiskt taget tvingad av min mamma och min läkare.
Det var bland dom 3 mest bortkastade timmarna i hela mitt liv.
Asså jag skämtar inte.
Jag lärde mig precis INGENTING nytt, fick inte höra nånting som skulle kunna hjälpa mig, och allvarligt talat, förlåt men -
folk där verkar ju fan inte ha några riktiga problem????
Nu får jag ju såklart inte säga nåt som dom andra pratade om, och det kanske bara är min åsikt, men seriöst??
Kallar ni det där för problem så måste ju era liv fan vara underbara.

Nej, jag passade klart och tydligt inte in i den där gruppen.
Jag har lite tyngre saker att jobba med än vardagliga tönt saker.

Från en sak till en annan så har jag valt att iaf hittills INTE gå ut med vad det är som har hänt här i bloggen.
Men för er få som vet, så ärligt, jag är fortfarande OK.
Inte helt, kanske.
 Men jag är okej.
Låt mig bara hantera det såhär som jag gör, alltså inte låtsas om det.
Tills jag själv är redo att facea att det har hänt.

/Becca