Har varit här ca en och en halv timme och jag håller redan på dö. Vill bara här ifrån. Vill hem, men ändå inte. Vill bort men vet inte vart.
Har naturkunskap och ska göra en uppgift om hållbar energi, och jag kan inte koncentrera mig över huvudtaget.
Jag kmr ihåg i mellan- och högstadiet, fuck vad man hatade skolan. Men det var fan så mkt bättre då. Jag var fan rätt bra, och kunde koncentrera mig och göra riktigt bra arbeten om jag ville.
Med de negativa saker som jag gått igenom och som hänt mig under åren som gått nu, har det blivit värre och värre. Inte nog med att jag inte kan sova på nätterna utan piller, och blir trött i skolan och det blir jobbigt på grund av det. Så har jag oxå utvecklat världens koncentrationssvårigheter och hur mkt jag än vill, så går det bara inte. Det är för mkt annat som snurrar i skallen hela tiden och jag blir galen och vet inte vart jag ska ta vägen. Det är omedvetna känslor som ligger och gnager och det tär på mig.
Och ändå kan jag inte prata om det, inte få ut det, kan inte säga till.
Kan inte be om hjälp.


Skjut mig ?
Nej. Men det äår väl bara stå ut. Kämpa sig igenom det här precis som jag gjort med allt annat.
Men fuck vad det är svårt.





Typ så känner jag mig.



/BECCA