Japp. Hela dagen är skit.
Nu börjar det verkligen märkas utåt att jag inte orkar mer, att jag är på gränsen. Har fräst och bråkat med mina lärare idag, varit allmänt arg och precis på gränsen till sammanbrott hela dagen.
När Lisen frågade mig hur det var med mig, så började tårarna bara rinna.

Men då fick jag en sån där lång, mjuk kram.
Det är så många som inte vet vad dom ska säga. Som ofta blir chockade när jag väl öppnar mig och berättar hur pass seriösa grejjer det faktiskt är som pågår i mitt liv. Och jag klandrar ingen. För jag förstår att man inte finner några ord som låter bra.
Men då är det just en sån där kram man behöver. Bara en lång, varm och mjuk kram.
Det gör så mkt.

Till något helt annat så satt vi på ena lektionen idag och diskuterade alla känslor kring det som hänt Billy som gick i min skola, som förfärligt nog avled i lördags. Det kändes så hemskt och det spred sig en stämning i klassrummet som satte sig som en stor klump i bröstet. Gick sedan förbi hans skåp där det fanns en bild på honom, hans fotboll låg där intill blommor och tända ljus. Det är så ofattbart hur ett liv kan ta slut bara så där. Mina tankar går till hans familj och vänner, och jag hoppas Du får vila i frid. <3






/BECCA