Som ni kan se i inlägget här nedanför så har jag haft en väldigt jobbig natt.
Tillslut klarade jag inte mer
Ensamheten gjorde det bara värre
Ville gå och väcka mamma.
Ville att hon skulle ligga breve mig i sängen och pilla i mitt hår tills jag somnat.
Men jag är 18 år
Jag kan inte komma in gråtandes till mamma på nätterna när jag inte kan sova...
Men jag klarade inte av att vara kvar här inne
Kändes som mitt rum höll på kväva mig

Så jag tog mitt täcke, min kudde och min nalle
och smög genom lägenheten, bort till killarnas rum
Sen kröp jag upp och la mig där i våningsängen
Där mina bröder låg och sov så sött
Det kändes bättre.
Jag låg och vred mig av mina tankar någon timme till
Sedan tillslut, helt utmattad
Några timmar senare
Så somnade jag

Såhär ser mina nätter ut
Ganska ofta
Och det tär på mig rätt mkt
Men det är inte konstigt.
Jag är inte mer än människa.

Så snälla.
Ni som gnäller på att jag alltid är trött
Inte orkar
att jag försover mig
Jag är inte mer än människa




/BECCA