Jag har haft riktiga jävla humörsvängningar idag, mkt värre än vanligt.
Stackars min mamma, känner mig så hemsk för det värsta går alltid ut över henne.
Jag vet att hon har förståelse och hon bara tar min skit för att hon vet anledningen till varför jag får mina utbrott/attacker. Hon vet att det är inte bara psykiskt utan nu även fysiska problem som utlöser skiten.
Hon frågar mig direkt lugnt och snällt om jag har slarvat med mina mediciner och då blir jag ännu argare och gapar åt henne att det ska hon ge fan i och jag sköter min medicinering utmärkt.
Men grejjen är ju att hon har rätt.
Men det klarar jag inte av att ta.
Inte förren jag lugnat ner mig och hinner tänka efter lite själv.
Stackars mamma..
Tur att hon står ut med mig. :/

Hade jag kunnat välja hade jag inte varit såhär.
Inte haft dom här problemen.
Bara varit den dotter hon förtjänar.
Nån som alltid är glad, trevlig och lycklig.

Life's a bitch.
Förlåt mig mamma. <3


/BECCA